Första advent.

Den här dagen började inte riktigt hundra. Som många andra nätter har jag legat sömnlös en stor del av natten i hopp om att snart kunna falla in i sömn. Jag skakar, känner hur ångesten börjar krypa tätt intill och får även vissa stunder då tårarna tränger sig ut och andningen blir så tung att hjärtat börjar bulta. Det är inte kul. Inte alls. Men efter ett bra tag tog jag mig upp och påbörjade dagen. Jag tog mig upp. Trots att det inte var lätt överhuvudtaget. 
 
Promenerade ner till Wadköping och deras julmarknad. Önskade lite att jag hade varit där förra året, att vi hade tagit oss dit och fått dom där fina minnena jag vet att vi skulle ha fått. Istället har jag nu andra minnen därifrån. Minnen som är fina, men som kanske inte betyder lika mycket. Det vart ingen direkt shopping där nere i Wadköping men mysigt var det att strosa runt där och bara se på allt det fina. 
 
Vi fortsatte upp till gamla stan där även dom hade en julmarknad, sprang in på några affärer och pratade på om allt möjligt. När det sedan började gå mot sen eftermiddag tog vi oss hem och åt varm soppa med bröd till. Så underbart gott och att vi sedan kunde tända första ljuset och fika gott med lussebullar, pepparkakor och kaffe var ett perfekt avslut på dagen. ♥ 
 
Nu ska jag ta några djupa andetag, kanske läsa något och hoppas på att denna natt blir lättare än dom föregående. Att jag kan få en lugn natt då alla dom jobbiga känslorna kan göra plats åt dom bra för en stund. Puss.

Det går inte.

Den som jag saknar mest. Den som jag helst av allt vill prata med. Den som jag önskar fanns här.
Den personen måste jag hålla mig så långt ifrån som möjligt. 
Vilket smärtar mig. Något otroligt. 
 
Men det går inte.

Känner mig så sviken. Så utlämnad.
Så full av sorg och smärta. 
 
Över alla ord som inte stämmer överens. 
Över alla ord som inte är sanna.
 
Över alla ord. Som blir till handlingar. 
Som är något annat för mig. Än för dom. 

RSS 2.0