Det går inte.

Den som jag saknar mest. Den som jag helst av allt vill prata med. Den som jag önskar fanns här.
Den personen måste jag hålla mig så långt ifrån som möjligt. 
Vilket smärtar mig. Något otroligt. 
 
Men det går inte.

Känner mig så sviken. Så utlämnad.
Så full av sorg och smärta. 
 
Över alla ord som inte stämmer överens. 
Över alla ord som inte är sanna.
 
Över alla ord. Som blir till handlingar. 
Som är något annat för mig. Än för dom. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0