höstlov.

 
Hej finisar. Jag hoppas ni har haft en bra helg och att ni som nu har höstlov får njuta ordentligt. Åh det ska i alla fall jag göra. ♥
 
I fredags åkte jag ut till Sköllersta och hem till Marwin för att umgås lite med några från klassen. Då jag och Hanna var lite tidigare än alla andra bestämde vi oss för att spela lite tv-spel för att tiden skulle gå. Blev sen lite krångel med bussar och sånt för Viktor så med kurrande magar tog vi oss till pizzerian. Var en underbart mysig och rolig kväll där vi sedan även spelade kort, pratade och kollade på film. Att bara komma bort lite från vardagen och umgås med härliga människor behövs verkligen. 
 
Igår sprang jag runt med Emma lite på stan innan vi mötte upp resten av familjen för att fira moster på Jensens. Efterätten åt vi sedan hemma hos moster och jag stannade kvar tills ca 18 då jag var tvungen att ta bussen hem för att fixa mig för ett möte i kyrkan. Hade inte tänkt stanna kvar efteråt på fikat men blev mysiga samtal i någon timma eller så innan jag ännu en gång var tvungen att gå ifrån lite tidigare. 
 
Jag och Jessi mötte upp Elin och Jennifer och så dansade, dansade, dansade vi på Satin. Den här gången - till skillnad från förra gången - hade jag platta skor, tog till och med på mig mina nike's så inga trötta fötter där inte. Älskar verkligen att bara vara ute och dansa, glömma verkligheten för en stund, säga hej till människor man inte sett på länge, träffa nya personer och bara leva i nuet. ♥

stjärnor.

jag vill ju bara känna kärlek.
jag vill ju bara känna närhet.
jag vill ju bara känna att någon bryr sig.
jag vill ju bara känna att någon finns där.
 
jag vill inte vara så sårbar som jag är. jag vill kunna lämna allt och bara få det bra. men jag vet inte om det blir bättre. jag vill inte tänka på att allt skulle kunna bli bättre. för jag klarar inte av att säga hejdå. jag vill inte lämna. jag vill bara att allt ska bli bra. att allt ska lugna ner sig och att det enda som ska hända är att lugna stunder ska finnas kvar. men det går inte. det kommer aldrig gå. för jag vet hur valet är. inte mitt val. utan hans. då kan jag inte slappna av. jag kan inte låta mig känna. jag måste andas och inse. förstå. det går inte. det funkar inte. kanske måste jag gå härifrån. resa mig upp och trots att tårarna rinner ner längst med kinderna och allt hopp bara försvinner. så måste jag försöka hålla mig stark. även om det enda jag vill är att visa min svaghet, falla ihop och tryggt kura ihop mig i hans famn, som om inget ont någonsin skulle kunna nå mig. 

suddigt.

suddigt. precis som mitt liv just nu. gråtit två kvällar i rad. måste nog det. för att få ur mig allting. är så sårad över allt han har gjort. över allt han har sagt. så sårad över att ingenting blir bättre även om det går tid. för trots att han säger att han ska ändra på sig verkar han fast besluten på att inte göra det. jag tror inte han har någonting kvar. han har gett upp för längesen och nu kommer det bara massa hemskheter. det funkar inte. jag kan inte längre. jag måste ta mig härifrån men det är så svårt. för jag kan inte lämna någon. det går inte. det funkar inte. jag vill inte förlora fler människor i mitt liv. det spelar ingen roll hur ont det gör eller hur hemskt det är. för just nu är det verkligen hemskt. just nu ger du mig ingen glädje, vänskap eller kärlek. just nu ger du mig bara smärta. och jag hoppas att du kan se det, så att den nära vännen du får sen. inte behöver känna allt det onda som jag får känna.
 

RSS 2.0