stjärnor.

jag vill ju bara känna kärlek.
jag vill ju bara känna närhet.
jag vill ju bara känna att någon bryr sig.
jag vill ju bara känna att någon finns där.
 
jag vill inte vara så sårbar som jag är. jag vill kunna lämna allt och bara få det bra. men jag vet inte om det blir bättre. jag vill inte tänka på att allt skulle kunna bli bättre. för jag klarar inte av att säga hejdå. jag vill inte lämna. jag vill bara att allt ska bli bra. att allt ska lugna ner sig och att det enda som ska hända är att lugna stunder ska finnas kvar. men det går inte. det kommer aldrig gå. för jag vet hur valet är. inte mitt val. utan hans. då kan jag inte slappna av. jag kan inte låta mig känna. jag måste andas och inse. förstå. det går inte. det funkar inte. kanske måste jag gå härifrån. resa mig upp och trots att tårarna rinner ner längst med kinderna och allt hopp bara försvinner. så måste jag försöka hålla mig stark. även om det enda jag vill är att visa min svaghet, falla ihop och tryggt kura ihop mig i hans famn, som om inget ont någonsin skulle kunna nå mig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0