Att tillåta sig att sörja.

Sa hejdå till en nyfunnen vän igår. Kände inte att det funkade, för mina tankar blev kaos. Vi är inte på samma ställe i livet och jag är rädd för att dras in i något som inte är bra för mig. Att jag även får ångest när någon kommer mig nära, när jag kommer någon nära, gör ju inte saken bättre heller. Är inte redo för att lita på någon. Inte efter allt som hänt. Inte efter att jag förlorat han som stod mig närmst, trots att jag trodde vi skulle ha varandra på ett eller annat sätt föralltid.
 
Tänker en del på honom. Nu när allt lagt sig lite och jag inte är mitt uppe i saker, saker jag gjorde för att inte tänka, jaa då kommer tankarna tillbaks. Jag är långt ifrån redo för någon ny och även om det kanske inte riktigt var så med min nya vän så var jag osäker på vart det skulle leda. Och jag kan inte just nu. För mitt hjärta är fortfarande kvar hos någon annan. Även om jag knappt kan förstå hur känslorna finns kvar för honom så gör dom det. Helt utan förklaring och det enda jag vill är att han ska komma hit. Att vi ska fnissa åt saker som egentligen inte är roliga. Att vi ska sitta tätt ihop och kolla på en mysig film. Att vi ska gå hand i hand på en promenad under stjärnorna. Att få vara där i hans varma famn och känna trygghet.
 
Jag vet att det kommer bli lättare men just nu tillåter jag mig själv att sörja kärleken och gråta några tårar pga saknaden. Försöker att inte göra något dumt, som att leta upp hans nummer och ringa eller gå dom få stegen det är från mig till honom och ringa på dörren. Även om det är allt jag vill just nu så motstår jag frestelsen, äter massa onyttigt, röker alldeles för mycket och kollar på tv. Det blir lättare.

varför.

"Om du förstod. Då skulle du förstå hur jag mår eller varför jag säger som jag gör. Om du kom ihåg hur fint vi har det tillsammans."
"Paus var ju det bästa. Så det är bara att gilla läget och hoppas att du inte glömt bort mig helt sen om några veckor.. Eller månader.. Eller år.."
"Känns som ett år sen sist. En evighet. Önskar vi kunde knäppa med fingrarna och få den här tiden förbi och bara vara nära igen och ha det bra. Men den dagen kommer. Jag tror faktiskt det. "
 
varför gick jag in där. på den platsen som inte längre är min. eller den kanske alltid kommer vara min även om du inte vill det. för alla ord är åt mig. även om allt är så förändrat och jag vet hur det gick till men knappt kan förstå det ändå. nu är det jag istället som får "gilla läget", även om det är det bästa. jag tänker ju inte på dig ofta alls. men ikväll kom det bara till mig när jag såg på en jätte fin scen med vackraste låten. Här finns den på youtube i dålig kvalité från filmen. hittade den inte på spotify. gråter lite när jag lyssnar på den om och om igen samtidigt som jag läser orden du skrev för så många månader sedan. behöver bara få gråta ut. få ur mig lite känslor för att kunna ta ett djupt andetag och fortsätta. fortsätta ha det bra. för det funkar utan dig. det gör det. men vissa stunder tänker jag på dig så att mitt hjärta värker och jag undrar om det någonsin kommer att bli bra. 

Dom lugna helgerna behövs


Oh my. Gråter över den här bilden haha. Emma ser ju verkligen ut som en prinsessa medans jag fortsätter att vara humlan. Men bara några dagar kvar nu till linser å nya glasögon. 

Annars då, i helgen har jag tagit det jätte lugnt verkligen. Umgåtts med mina fina, ätit chips, kollat på filmer, sjungt med i låtar, var en stund till Marieberg för mat och spendering av pengar. Jaa. En sådan helg jag verkligen behövde. En sådan helg jag ska ha fler av nu ett tag. Bara andas och ställa om. Kan inte gråta över det förgångna mer just nu. Nu måste jag se nuet och det som ligger precis framför. 

RSS 2.0