Att tillåta sig att sörja.

Sa hejdå till en nyfunnen vän igår. Kände inte att det funkade, för mina tankar blev kaos. Vi är inte på samma ställe i livet och jag är rädd för att dras in i något som inte är bra för mig. Att jag även får ångest när någon kommer mig nära, när jag kommer någon nära, gör ju inte saken bättre heller. Är inte redo för att lita på någon. Inte efter allt som hänt. Inte efter att jag förlorat han som stod mig närmst, trots att jag trodde vi skulle ha varandra på ett eller annat sätt föralltid.
 
Tänker en del på honom. Nu när allt lagt sig lite och jag inte är mitt uppe i saker, saker jag gjorde för att inte tänka, jaa då kommer tankarna tillbaks. Jag är långt ifrån redo för någon ny och även om det kanske inte riktigt var så med min nya vän så var jag osäker på vart det skulle leda. Och jag kan inte just nu. För mitt hjärta är fortfarande kvar hos någon annan. Även om jag knappt kan förstå hur känslorna finns kvar för honom så gör dom det. Helt utan förklaring och det enda jag vill är att han ska komma hit. Att vi ska fnissa åt saker som egentligen inte är roliga. Att vi ska sitta tätt ihop och kolla på en mysig film. Att vi ska gå hand i hand på en promenad under stjärnorna. Att få vara där i hans varma famn och känna trygghet.
 
Jag vet att det kommer bli lättare men just nu tillåter jag mig själv att sörja kärleken och gråta några tårar pga saknaden. Försöker att inte göra något dumt, som att leta upp hans nummer och ringa eller gå dom få stegen det är från mig till honom och ringa på dörren. Även om det är allt jag vill just nu så motstår jag frestelsen, äter massa onyttigt, röker alldeles för mycket och kollar på tv. Det blir lättare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0