Jag vill inte

Det är inte som att det är lätt för mig. 
Det är inte som att jag inte är ledsen. 
Det är inte som att jag inte bryr mig.
Det är inte som att jag inte trodde att det vi föralltid.

Jag älskar honom något otroligt. Jag bryr mig om honom hur mycket som helst. Jag vill bara hans bästa. Att han mår bra och att han får känna sig älskad.

Men vad gör man när känslorna inte räcker till? Ska man bara fortsätta vara kvar i det? Är det ens rättvist mot honom? 

Det smärtar mig så mycket. Även om jag inte visar det. För låter jag känslorna och smärtan ta över, då kommer jag inte klara av det här. Då kommer jag lägga mig ner på marken och aldrig vilja ta mig upp igen. För det här är ett av dom svåraste besluten jag har tagit. Men det här är det bästa beslutet för oss båda, det är det mest rättvisa.

Jag är helt slut. Vill inte tänka. Vill inte känna. Det gör alldeles för ont. Varför ska det vara så svårt? Varför ska det vara så oerhört smärtsamt? Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0