Jag lever men är nästan död.

Hej bloggisen. Hur är allt? Hoppas det är bättre med er än det är med mig. Jag har precis fått påsklov och det firades in med att även få influensan. Hela gårdagen låg jag inne under täcket och samma sak idag - med huvudvärk, illamående och hosta som aldrig verkade släppa. Nu har illamåendet gått över en del medans halsen har blivit värre. Men hellre förkylning än feber och kallsvettningar. 

Har hänt så mycket dom senaste dagarna. Gick ut på onsdagen trots skola på torsdagen, blev sur på män som behandlade kvinnor som sexobjekt och som skämtade rasistiskt. Rev ner några sexistiska plancher på en bar (okej kunde inte låta bli.) men han som ägde stället lät mig stanna kvar. Hade nog inte brytt mig om ifall jag blivit utkastad för tycker det är väldigt vidrigt att tvingas se sånt där hela tiden.. blir så oerhört ledsen..
 
Junisen kom hem till mig i torsdags och stannade tills söndagen då mammsen skulle på kryssning. Vi låg mest och sov hela tiden men på fredagskvällen tog jag mig ut en stund och träffade vänner och nya bekantskaper. Sårade en av mina kompisar, som jag kommit ännu närmre för att jag inte förstod att det var något mellan oss vilket gjorde att jag mådde lite dåligt på lördagen men det var ju samtidigt hans fel då han inte säger rakt ut vad han tycker och tänker.. Men förstår att det är svårt.. speciellt pga hur han är och allt.. vad han har gått igenom..
 
Sov hela dagen och gick till kyrkis på kvällen. Eller okej, kom två timmar försent och var med på musikcaféet plus spelade lite spel. Sen var det söndag och det var ju då jag blev sjuk. Junisen blev hämtad av bästi på kvällen och jag fick mumsigt mumin té från Finland. Trots att jag mådde jätte dåligt satt vi en stund och pratade igenom dom senaste dagarna som vi inte hunnit med. För just det ja. Träffade han i lördags också. Eller träffade.. vi pratade bara i några minuter.. Jag trodde dock att det skulle göra mer ont än vad det gjorde. Blev mer lättad. Kändes som att jag fyllde på med kraft när jag fick krama om honom och nu kan jag köra på ett tag igen. 
 
Jag vet inte riktigt vad det betyder men var i alla fall skönt att inte avsluta med hemska ord och tankar. Även om han helt dissade mig igen så är jag ju ganska van vid det, van vid att han ska få som han vill. Så därför spelade det inte så stor roll. Var bara så underbart att få vara i hans famn igen. Även om det bara var för några sekunder, och även om det inte betyder någonting speciellt alls mellan oss. Det var bara fint. Lite värme mellan två stycken som en gång för länge längesedan älskade varandra. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0