Onsdag

Hej kära Onsdag. Idag sov jag ut ordentligt, inga lektioner idag vilket är så underbart skönt. Lagade pannkakor till frukost, eller okej jag stekte upp ett par som jag köpt. Men det var otroligt gott tillsammans med en kopp kaffe. Just nu skiner solen och jag ska väl snart ta och börja sminka mig för Emmsan ska komma vid tre. Min fina kusin. 

Igår skrev jag med honom, men han blir ju sur över så små saker. Saker som inte ens är viktiga eller betyder något. Jag känner mest att man måste inte bråka eller tjafsa över saker som är så oviktiga. Men han tog så illa upp. Blev så glad av att prata med Oscar sen för insåg hur mycket jag tycker om honom. Han förstorar aldrig något och tar allt så lugnt. Det blir aldrig något stort mellan oss för vi vet att ingen menar något illa. Men det förstår ju inte han. Enligt honom går jag alltid emot honom och han tror att allt är så stort. 
 
Tänkte att det bara skulle vara kul att träffas och säga hej igår. Då det var så längesen nu. Bara mötas på gården, ge varandra en kram och sedan gå skiljda vägar då jag skulle vidare i kvällens mörker. Han sa att vi får ta det en annan dag, då frågade jag om vi inte bara kunde träffas fem min istället för tio min som jag sagt innan. Efteråt fick jag veta att han var väldigt trött. Jag själv hade orkat träffas i fem minuter även om jag var trött, det har jag gjort många gånger när han vid tolv-ett tiden på natten frågat om jag kan komma ut. Nu var klockan inte ens tio. 
 
Så jag tänkte att han kanske var rädd för att träffa mig. Att han tyckte att det var läskigt. Det var därför jag peppade till att vi skulle träffas och komma över den där tröskeln. Eftersom att allt är så annorlunda nu. Hade jag verkligen förstått att han var jätte trött och verkligen inte orkade gå ens en minut utanför dörren, nej då hade jag inte frågat tre gånger. Han tyckte i alla fall att det blev för mycket och skrev "Ska det bli som förut, när jag inte orkar men du fortfarande tjatar?" 
 
Jag tjatar aldrig. Det är isåfall att jag inte förstått att han varit så trött. Utan att jag trott att han inte vågat. Men ska tänka på det nu, att säger han nej en gång. Nej då är det så. Säger han att han mår bra. Ja men då ska jag inte fråga även om han ser ledsen ut och jag vet att något hänt. För det går inte med honom. Då tycker han att jag tjatar. 
 
Men det är ju bara för att jag bryr mig. Inte för att jag bryr mig så mycket längre iofs men han var ju ändå min närmsta. Bara det att det är så svårt när han inte första gången säger "Nej, inte ikväll för är så himla trött efter den här dagen. Har haft fullt upp och kommer däcka." Istället för bara "en annan dag kanske.". För då tror jag som sagt att det är för att han inte vågar. 
 
Men är så glad att jag har Oscar. För där är allt så lätt. Där blir det inte sånna här missförstånd för han talar ut. Och gör han inte det så frågar jag en gång och då säger han precis som det är. Min fina fina Oscar. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0