en fråga.

Jag har alltid velat vara ärlig i min blogg. Främst för mig själv, för att jag ska kunna skriva av mig och kunna bearbeta det på ett bättre sätt - men också för att jag inte har något att dölja. För vi alla gör misstag, vi alla har varit med om hjärtesorg på ett eller annat sätt och vi alla har relationer som kanske är lite svajiga. 
 
Jag fick en fråga om vem min pojkvän var och vad som hände. Så jag ska försöka att berätta lite - utan att det blir för personligt för honom. För även om jag kan öppna mig, så är jag inte så säker på att han är lika villig. 
 
Vi träffades första gången i maj, han hade åkt till örebro med tåget från Eskilstuna för att träffa mig och jag var väldigt nervös. Vid första anblicken och vid den första stela kramen var det inte "kärlek vid första ögonkastet" som jag verkligen önskat att det hade varit. Men allt eftersom växte sig känslorna för honom. Det var dock inte dom där pirrande känslorna som man får när man är hopplöst förälskad i någon, utan jag började mer älska honom. 

Den första månaden då vi lärde känna varandra var allt hur perfekt som helst. Vi bråkade aldrig, hade saker att prata om och jag var nyfiken på vart det kunde leda. Efter bara några veckor blev vi tillsammans - efter allt för få dagar tillsammans vad jag kan tycka nu. Efter allt längre tid började vi bråka och tjafsa med varandra, störde oss allt mer på saker hos den andra. Han verkade kunna förlåta men inte jag. Och jag förstod inte riktigt vad det var med mig. Jag borde ju bara kunna acceptera honom för den han är utan att bli så fruktansvärt irriterad hela tiden. Vi bestämde oss för att ta en paus i slutet på Juni. 

Det var skönt med en paus. Men också jobbigt. Då vi hade spenderat så oerhört mycket tid med varandra. Jag saknade att ha honom nära mig, att ha en trygghet. Så efter någon vecka bestämde vi oss för att försöka igen, och det blev bra för en stund men senare kom bråken och tjafset tillbaks. Jag ville hellre vara med mina vänner än med honom men kände mig tvingad eftersom han ändå var min pojkvän. Det faktum att han tyckte om mig så oerhört mycket och ville spendera varenda sekund med mig gjorde att jag tyvärr bara kände mig kvävd. 

Jag började fundera på en framtid med honom, om det var något jag skulle vilja ha. Jag kom på mig själv med att tänka att "Jo men det skulle väl funka.", "Det pirrar inte i magen, jag får inte glimten i ögat när jag är med honom och jag vill aldrig vara nära. Men det skulle väl funka". För att jag älskade honom så. Därför skulle det funka. Men jag skulle nog aldrig riktigt känna att jag fått ut allt utav kärleken. 

Jag började prata med människor, fråga vad dom tyckte och tänkte. Bara för att få lite perspektiv på saker och ting. Min familj sa att jag hade förändrats. Att jag inte längre var mig själv helt och fullt. Mina vänner sa att dom inte heller riktigt såg någon framtid. Detta sa dom inte lättvindigt utan jag fick nästan tvinga ur dom sanningen. För jag var tvungen att veta hur dom såg på förhållandet. 

Det här gjorde att jag började inse att nej, jag var inte längre mig själv. Jag hade stängt in mig själv i ett litet hörn för hans skull. Jag insåg att nej, jag är inte kär. Jag älskar den här människan så otroligt mycket men jag är inte kär och jag kan inte göra någonting åt saken. Det var dom största faktorerna till att jag gjorde slut. Men samtidigt var det så mycket mer. 

Den här killen är en underbar person. Och det är inte alls hans fel att det blev som det blev. Han gjorde ingenting på fel sätt och hade inte kunnat ändra mitt beslut. Vi hade bara inte den där gnistan. Jag vet att man förmodligen inte kommer bli sådär filmkär i någon - men att känna så lite som jag kände, var varken rätt mot honom, eller mig. Kanske hade känslorna tillslut kommit, om några månader eller år, om vi hade fortsatt att umgås - då som vänner. Men han valde att säga upp kontakten och jag förstår honom helt och fullt, och respekterar verkligen hans beslut. Han är världens finaste kille och förtjänar någon som kan ge honom lika mycket kärlek som han själv ger. Jag önskar honom all lycka i framtiden.

Vi var bara inte rätt för varandra.
xx 


Kommentarer
Postat av: Sarah

Fin bild :)

2015-09-08 @ 15:09:40
URL: http://CheerSarah.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0