Måndag.

 
Måndag och ny vecka. Har varit hos min läkare idag och gått igenom lite saker. Kommer att gå segt då psykiatrin har lång väntetid eller så är dom lite för lata. Nej, men känns som det ibland när det är så fruktansvärt svårt att få tider och få något att hända. Ska i alla fall byta "psykolog" och gå över till en annan avdelning, vi ska kolla lite mer på syselsättning och försöka att göra en ordentlig utredning. Så även om det inte kommer gå snabbt är vi i alla fall på väg någonstans och har lite riktlinjer. 
 
Igår var det alla hjärtans dag, vilket jag tycker har blivit alldeles för hypeat. I alla fall vad det gäller gåvor och det materiella. Jag och Oscar tog oss iväg till mormor där min lillebror var, vi åt mat och kom in i djupa diskussioner vilket jag tycker är väldigt viktigt. Att inte blunda för saker som händer runt omkring i världen och i vårat samhälle. Vi måste acceptera människor, även om vi kanske inte riktigt förstår hur dom tänker. Vi måste säga nej till rasism och sexism. Vi kan alla göra något. 
 
Så ja, våran alla hjärtans dag var med mormor och Markus. Är så glad över att jag fick träffa honom, min fina lillebror som inte längre är så liten utan till hösten börjar gymnasiet. Han kämpar på, på sitt egna vis precis som oss andra. 
 
På kvällen tog vi oss hem - jag och Oscar. Jag lagade i ordning lite mat, ingenting speciellt egentligen utan som alla andra dagar och sedan kollade vi på en film. Var en mysig dag och kväll, och vi gav kärlek men inte genom något materiellt och inte heller bara till varandra "ens partner". Tycker det är så viktigt att ge kärlek till sin familj och vänner. För det är ändå kärlekens dag - och kärlek kan man ge till alla, inte bara den man valt att spendera resten av sitt liv med. 

110216

Hej världen. Här sitter jag i Eskilstuna och är småsjuk. Har varit otroligt förkyld senaste tiden, även haft återkommande febersvettningar och illamående. Lite ångest på det också vilket gör att jag är väldigt snurrig och inte riktigt vet vad jag ska göra. 
 
Det är svårt att vara arbetslös, men samtidigt inte veta om jag ens kommer klara av att jobba just nu. Väntar på att få komma tillbaks till min läkare - han skulle ha bokat tid till den här veckan men har inte fått något besked om det. Avbokade min "allt-i-allo/psykolog/kurator" vad han nu är, i måndags då jag fortfarande var här och inte riktigt kunde ta mig hem - eller ens gå dit om jag varit hemma. 
 
Får massa besked från arbetsförmedlingen vilket gör mig snurrig då jag inte vet hur det blir med psykiatrin och om jag kan få något aktivitetsstöd. Lite mycket i min redan fullproppade hjärna och just nu kan jag bara sitta här och vänta på att någon ska kalla mig till psykiatrin. 
 
Idag blir det i alla fall att åka hem. Kolla om jag fått några papper från någon myndighet - just det ja, var tvungen att söka om bostadsbidrag då jag är så FRUKTANSVÄRT snurrig och skrev in fel. Så några papper ska skickas in dit också vilket jag inte får glömma. 
 
Ska ändå bli lite skönt att komma hem. Kan inte leva i den här bubblan som jag gör när jag är borta, känns inte som att jag har någon vardag egentligen utan här tar jag det bara lugnt och andas. Vilket iofs också kan vara bra ibland, så länge det inte blir för lång tid och jag glömmer bort att jag faktiskt måste hitta ett sätt att betala räkningar och att jobba på mig själv med diverse diagnoser dom försöker sätta på mig. Skulle dock vara väldigt skönt att veta vad det är för fel på mig så jag kan få den rätta hjälpen med medicin och rehabilitering. För just nu famlar jag i blindo. Hej hopp, ett litet utdrag från mitt liv just nu. 

RSS 2.0