Min kära blogg.

Hej min kära, kära blogg. Det var så längesedan mina fingrar skrev ut känslor och tankar här så jag vet inte ens vart jag ska börja. Det händer så mycket och jag försöker mest tränga bort allt jag känner, på ett sätt blir det lättare då jag slipper bearbeta något just nu. Men det är då det sedan kommer som en bomb, en explosion av känslor översköljer mig och just då är det svårt att inte gå av på mitten. 
 
Att få ur mig lite betyder väldigt mycket för mig. Att få ner det i ord och slippa alla virvlande tankar som inte gör mig klok, det vore nog bra för mig. Jag vill kunna vara ärlig om hur jag mår men självklart tar det lite stopp när man ska berätta om sitt mående på en offentlig plats. Inte för att det är många som läser men om någon kollar in här ibland så är det så lätt att bli dömd. 
 
Men varför ska man vara orolig för att bli dömd över hur man mår? Det är så fruktansvärt många människor som har det som jag, alla känner smärta ibland och det är inget man ska behöva skämmas över. Så att ibland komma tillbaks till min blogg och skriva av mig allt skulle nog bara göra gott. Att jag bara skriver det jag vill och känner för. Vissa dagar kanske jag vill berätta om den där nya toppen jag köpte som var så fin, ibland berätta att jag var på bio och såg den där filmen som var så oerhört bra och ibland bara skriva att "nej, idag känns det som att hela jorden ska gå under". Bara leva lite i nuet och få ur mig det jag vill just då.
 
Ja, vi säger så va? Och så skiter vi i vad folk tycker och tänker, och skiter i om folk dömer. Ja. Min blogg har alltid varit min. Min kanal för att få ur mig mina känslor och jag mår bra utav det. Det ska höjas inte döljas. Puss. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0