peace girl.

Smärta och sorg är dom värsta känslorna i världen och grejen är att det är så lätt att dölja. En sätter på sig ett léende och så tror alla på det. En kanske är osäker och inte vågar prata med någon eller att det är för smärtsamt och en vet inte hur en ska kunna få fram det, men det är så fruktansvärt lätt för ingen förstår ju ändå. Är alla så blinda för människor runt omkring eller är det jag som är fruktansvärt grym på att dölja dom här känslorna?

Enligt mig själv är jag fruktansvärt genomskinlig. Svarar endast på direkta frågor och är inte särskillt pratsam, får en helt annan ton på rösten och tankarna far omkring i huvudet. Men det är det ju aldrig någon som märker. Stänger liksom av för jag mår så dåligt och håller på att kvävas av dom här känslorna. Men jag får väl skylla mig själv då jag inte varje gång klarar av att öppna mig och önskar att någon en dag ska se att jag mår dåligt. 
 
Jag ser väldigt fort om någon annan mår dåligt eller är ledsen. Men det kanske är pga att jag själv döljer det till den mån det går. Frågar någon mig brister det antingen eller så blir jag dryg - vilket borde få andra att förstå ännu mer då jag säger det här till alla mina närmsta. Att det absolut inte är något illa ment mot dom men att jag har så mycket smärta inom mig just då att jag inte kan hantera det och att jag känner mig så fruktansvärt ensam. 
 
För ja. Trots att jag har "folk" omkring mig så känner jag mig väldigt ensam. Ofta. Men det kan en väl ta en annan gång då jag nu bara sitter och grubblar och blir ännu mer ledsen över allt och inget. Borde sova. Men en bara kommer ibland, sorgen, och det är ingenting jag kan göra någonting åt. För tillslut kommer saker ikapp mig. Saker jag inte varit ledsen över på hur länge som helst. Är nog inte så bra på att bearbeta saker då dom alltid kommer tillbaks. 
 
Ska sluta lyssna på deppig musik, ha ont i hjärtat och sova. eller i alla fall det förstnämda och försöka göra det sistnämda. peace. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0